Hoppet

HOPPET

Efter en lång bilresa var de framme, de hade åkt i flera timmar, Derrick och hans vänner, Fred och Tom, hade åkt i flera timmar.

Så fort de hade parkerat gick Derrick ut och sträckt på benen. Efter det tog han ut sin väska ur bilen. ”Fan vad härligt att vara framme” sa Tom - Ja, de tog sin tid men förhoppningsvis var de värt det svarar Derrick. ”Det kommer bli as grymt” säger Tom, Vänta här jag checkar in oss fortsätter han medan han går mot incheckningsrummet.

Vädret var varmt och härligt och de var första gången det året som de hade på sig shorts. Det var bra med varmt väder, med tanke på vad de ska göra. De ska nämligen hoppa fallskärm imorgon, Derrick är väldigt nervös inför det eftersom att det är första gången han ska göra det medan Tom och Fred har gjort det en gång, när de bjöd med Derrick denna gång så tackade han först nej men de övertalade honom till slut. Det här var tydligen det bästa stället att hoppa från enligt Tom, han sa att det här stället hade fått överlägset bäst recensioner. Fred ville hellre hoppa från samma ställe som förut men gick med på att åka hit då det verkade bra här ändå.

De ska hoppa lite utanför Göteborgs flygfält och hotellet de bor på är bara någon timme därifrån. Det är mest bebott av andra som också ska hoppa fallskärm eftersom hotellet har en deal med fallskärmföretaget som gör att man får ett hotellrum och ett fallskärmshopp för ett billigare pris. De ska också tydligen ha en riktigt god frukost här och har fått väldigt bra recensioner men hotellrummen ska tydligen inte var lika bra och har kallats för ”ohygieniska” och ”ofräscha” fast det ska tydligen vara fixat då de har renoverat om rummen.

Hotellet hette först ”Hotell airfield” men de bytte namnet till hotell skydive” då intresset av fallskärmshoppning var så stort av alla besökare. Namnet gjorde så att mer fallskärmsintresserade personer hittade hotellet och hotellet är just nu populärare än någonsin. Derrick, Tom och Fred hade fått vänta väldigt länge innan de äntligen hade fått ett ledigt rum.

Tom kom tillbaka med korten till hotellrummet nu, de hade fått rum nummer 298 som var rummet näst längst bort. Så de började gå mot rummet. Medan de gick dit försökte Tom och Fred skrämma Derrick men han lät sig inte skrämmas. ”Du vet att inte alla fallskärmar funkar” sa Fred ”Då får vi hoppas det blir du som får den trasiga” svarade Derrick skämtandes. Här är rummet sa Tom medan han låste upp det. Rummet var inte så stort men det funkade eftersom de inte skulle vara där så länge. Rummet hade ett rum med tre enkelsängar och en toalett med en dusch. ”Pax på sängen i mitten sa Derrick sen slängde han sig på sängen”. Tom tog den högra och Fred den vänstra sängen, Sen somnade dem.  Derrick vaknade först av alla och gjorde frukost och han förberedde sig för att hoppa fallskärm. Om några timmar var det dags.

Nu är de på väg. De är på väg mot platsen de ska hoppa ifrån och är just nu ungefär halvvägs. Derrick är ännu mer nervös än tidigare och han vet inte om han vill göra det här längre. Derrick säger inget om det till Fred eller Tom då han inte vill att de ska tro att han är feg. Han kopplar istället in hörlurarna i mobilen och flyr från verkligheten. Efter att ha hört igenom Aviciis senaste album fyra och en halv gånger så är de framme.

Det står en helikopter där som väntar på dem och sedan står instruktörerna och piloten där också. De blir välkomnade och visar att de har köpt hotell-dealen och sedan lyfter helikoptern. Det går ganska snabbt att komma upp i luften och rätt vad det är så skulle de hoppa. De hoppar en i taget och de slingade slant om ordningen. Derrick blev sist och det blev Fred som fick gå först. Han var inte så brydd om det. De stod där och väntade på att Fred skulle hoppa och sedan helt plötsligt, var han inte i helikoptern längre, han försvann snabbt mot marken när han hade hoppat. Nu var det Toms tur att hoppa, sedan var det Derrick. Derrick kände att han var lugn på något sätt, han var inte alls lika nervös som tidigare. Tom vinkade hejdå till Derrick sedan hoppade han.

 Nu var Derrick ensam med instruktörerna och piloten i helikoptern. Hans instruktör sa att det var deras tur nu och de började röra sig mot porten medan de två andra instruktörerna förberedde sig för att stänga porten efter dem.  ”Vad var ditt namn nu igen? frågade Instruktören. Derrick sa Derrick. Då sa instruktören: ”okej, Derrick är du beredd? - Vet inte, vi får väl se svarade Derrick sedan kastades de ut från helikoptern och plötsligt så föll de mot marken.

Det var en konstig känsla att falla från den här höjden tyckte Derrick. Det var så högt från marken att det inte kändes som att de ramlar utan mer som att de svävade. Derrick kan inte hjälpa att le när han ser Tom långt under sig och sedan Fred ännu längre ner. Fred fällde precis upp fallskärmen och Derrick kan tänka sig att han skriker av glädje där nere nu. Nu börjar han se mer detaljer på marken mer och mer medan de närmar sig den. Toms fallskärm vecklades ut och såsmåningom även Derricks.

Derrick hör instruktören säga att han skulle fälla upp fallskärmen och Derrick drar i snöret. Derrick känner hur han plötsligt inte rör mig lika snabbt mot marken och Derrick kollar upp och ser en stor blå fallskärm ovanför sig och nu var det bara landningen kvar.  De var så nära nu att om han släpptes från fallskärmen nu skulle han nog bara få ett skrapsår eller något liknande.

De glider längst marken och kommer närmare och närmare. et blev tillslut en mjuk landning. Nu hade Derrick hoppat fallskärm och det var lika maffigt som han hade tänkt sig, det var det coolaste han gjort på sina 23 år i livet. Tom och Fred Var nöjda de med, det som de drömt om hela livet var nu över. Och de var nöjda. Mycket nöjda. Hoppet var över.

SLUT.